Signum

Tysk biskop om de omgifta frånskildas möjlighet att ta emot kommunionen

PL — Wed, 16 May 2012 11:46:16 -0700

- PL - 16 maj, 2012 i Nyheter ·

Ordföranden för den tyska biskopskonferensen, ärkebiskop Robert Zollitsch engagerar sig alltjämt för att skilda katoliker som gift om sig ska kunna få ta emot kommunionen. ”Vi närmar oss ämnet och ni kan vara säkra på att jag samtalar på tämligen olika officiella nivåer”, säger han i intervju med dagstidningen Kölner Stadt-Anzeiger (onsdagsnumret) i anslutning till Katolikdagen i Mannheim. Givetvis kräver det ”tålamod och långsamma andetag”, menar ärkebiskopen av Freiburg.

Förra året stötte Zollitsch med ett liknande förslag på kraftigt motstånd från Kölns kardinal Joachim Meisner, som betonade äktenskapets oupplöslighet. I den katolska kyrkan stängs skilda personer omedelbart ute från kommunionen så snart de blir sambo eller ingår ett andra civilt äktenskap. Detta motiveras med Jesu förbud i Bibeln mot skilsmässa.

I fjol uppmanade Zollitsch till en diskussion om hur kyrkan bemöter människor ”vars liv i viktiga avseenden har gått snett”. Till detta hör också ett misslyckat äktenskap. ”När för närvarande nästan 40 procent av äktenskapen i Tyskland slutar i skilsmässa, då måste vi fundera över hur vi kan ändra vårt pastorala arbete för dessa människor.” Zollitsch betecknade detta som ”en fråga om barmhärtighet”.

Kathpress 2012-05-16

No related posts.

SSPX-förhandlingarna går vidare

UJ — Wed, 16 May 2012 06:43:47 -0700

- UJ - 16 maj, 2012 i Nyheter ·

Vatikanen fortsätter förhandlingarna med det traditionalistiska Piusbrödraskapet, SSPX. En grupp kardinaler och biskopar har idag, den 16 maj, i Vatikanen haft överläggningar om det svar som inkommit från Piusbrödraskapets ledare, biskop Bernard Fellay. ”Vid mötet formulerade man ett antal iakttagelser som ger anledning till vidare samtal”, heter det i en kommuniké från Vatikanen idag på eftermiddagen.

Samtidigt beslöt man att frågan om de tre övriga SSPX-biskoparna, Williamson, Ruiz de Galarreta och Tissier de Mallerais, ska behandlas separat för sig i ett eget förfarande, löskopplat från frågan om en möjlig försoning med SSPX. I motsats till Fellay har dessa tre beslutat sig för att avvisa innehållet i den läromässiga praeambel som utgör grunden för försöken till en försoning mellan påvestolen och SSPX.

Kathpress 2012-05-16, klockan 14.58

No related posts.

Mertons inre erfarenhet

FHE — Wed, 16 May 2012 02:47:52 -0700

ÅMELL, KATRIN

Thomas Merton: Den inre erfarenheten: Anteckningar om kontemplation. Översättning av Bernard Durel och Per Tornée. Cordia 2007, 231 s.

Vi var många som läste böcker av den kände trappistmunken och författaren Thomas Merton på 1950- och 60-talen. Jag minns fortfarande vår sorgsna reaktion när vi i köket på en studentkorridor i Uppsala läste om Mertons plötsliga, helt oväntade död genom en olyckshändelse den 10 december 1968 i Bangkok.

Merton befann sig i Bangkok därför att han blivit inbjuden att vid den första asiatiska, monastiska kongressen (arrangerad av Aide Inter-Monastères pour les Jeunes Eglises) tala över ämnet ”Marxism och monastiska perspektiv”. Olyckan inträffade strax efter föredraget.

Några månader innan Merton begav sig iväg på sin första och sista resa i Asien hade han gjort slutrevideringen av boken The Inner Experience, som han skrivit 1959 men aldrig publicerat. Manuskriptet från 1959 byggde i sin tur på en av Mertons tidiga böcker What is Contemplation från 1948, ett verk som han kände behov av att förändra och utöka. Omarbetningen 1959 resulterade i en tre gånger så lång bok som han alltså försåg med en annan titel, eftersom det blivit en helt ny bok. I ett brev från 1959 skriver Merton om The Inner Experience att han där givit en djupare bild av ämnet. Han har klargjort att kontemplation inte är en del av livet, som han skrev i sin tidigare bok från 1948, utan istället vägen till att integrera hela livet till en enda helhet. Vidare nämns i brevet att han tagit mer hänsyn till österländska idéer. – Säkert finns det ett samband mellan Mertons studier av asiatisk andlighet och helhetssynen på kontemplation som han med åren kom fram till.

The Inner Experience utkom så sent som 2003 i USA. Varför så lång tid efter författarens död? Därför att det länge rådde osäkerhet om Merton verkligen velat att boken skulle publiceras på grund av oklarheter i hans testamente. I introduktionen redogör Mertonkännaren William H. Shannon för skälen till att boken slutligen kunnat utges och förser samtidigt läsaren med en beskrivning av bokens rätt komplicerade tillkomsthistoria.

I den svenska översättningen, som fått titeln Den inre erfarenheten – Anteckningar om kontemplation, skriver översättarna i förordet att det avgörande skälet till att boken översatts till svenska är att ”den utgör den slutgiltiga dokumentationen av den mogne Mertons syn på det kontemplativa livet”. En ytterligare anledning är att boken gör slut på alla rykten om att Merton vid slutet av sitt liv skulle ha varit på väg bort från kristendomen och klosterlivet.

De sista korrigeringarna, som författaren alltså gjorde kort före sin död, omfattar endast 450 ord och är inlagda som kursiveringar i texten. Dessutom anges ofta i en fotnot vilket/vilka ord i manuskriptet från 1959 som ersatts. Texthistorien är alltså tydligt redovisad.

Mertons sista verk

Det intressanta med boken är att den är Thomas Mertons sista verk (om man undantar den postumt utgivna boken The Asian Journal of Thomas Merton – hans dagbok från Asien-resan hösten 1968) och tillika hans mest uttömmande behandling av ämnet kontemplation. Underrubriken Anteckningar om kontemplation fyller en funktion, eftersom det inte är alldeles enkelt att följa strukturen i boken. Kanske förhåller det sig helt enkelt så att författaren sammanställt sina anteckningar till kapitel, vilka inte nödvändigtvis har ett logiskt samband med varandra. Först på sidan 97 får läsaren en efterlängtad definition av vad kontemplation egentligen är:

”Kontemplation är, strängt taget, en omedelbar och i någon mening passiv intuition av den innersta verkligheten av vårt andliga själv och av Guds närvaro i oss. Men det finns också en aktiv och indirekt form av kontemplation i vilken denna varseblivning i viss mån uppnås med hjälp av våra egna ansträngningar, fast med nådens gåtfulla och osynliga hjälp.”

(Jfr vad Thomas av Aquino skriver om kontemplation som simplex intuitus veritatis.) Med tanke på det enkla och omedelbara i den kontemplativa erfarenheten kan man tycka att Merton, särskilt i bokens första hälft, för alltför många invecklade, abstrakta resonemang om kontemplation. Kanske skrev man så här om saken för ett halvt sekel sedan, medan dagens författare har ett enklare och konkretare tillvägagångssätt.

Många kristna har idag svårt att förstå betydelsen av de tidiga kyrkofädernas kamp till försvar av Kristi gudomlighet gentemot arianerna, som vid ett tillfälle var fler än de ortodoxa kristna. I avsnittet ”Kontemplation och teologi” på sidan 71 f.f. visar Merton hur betydelsefulla de fornkyrkliga dogmerna är också för kristen kontemplation. Utan tron på inkarnationens mysterium, på Kristus som sann Gud och sann människa, hans uppståndelse och himmelsfärd vore det omöjligt för oss att förvandlas till likhet med Kristus, att bli gudomliggjorda. ”Det allra första steget till en riktig förståelse av den kristna kontemplationens teologi är att tydligt förstå föreningen av Gud och människa i Kristus, vilket naturligtvis förutsätter den lika avgörande föreningen i människan själv” skriver Merton på sidan 74. Detta avsnitt om förhållandet mellan fornkyrklig teologi och kontemplation är läsvärt, eftersom det inte alltid lyfts fram i den här typen av litteratur.

Den inre erfarenheten är alltså ett verk av den mogne Thomas Merton, som enligt egen utsago inte längre är ”den perfekte trappisten”. Livserfarenheten har gjort honom mindre perfekt men också givit honom ett sundare perspektiv, skriver han i ett brev till en ordenssyster (s. 228). Om man läser boken med Michael Motts biografi The Seven Mountains of Thomas Merton i bakhuvudet förstår man hur hans uppfattningar har formats. I kapitlen mot slutet av boken tar författaren upp kontemplation i relation till 1950-talets amerikanska samhälle. Han varnar bestämt för den kvietism och världsfrånvändhet han tycker sig se och som ibland förväxlas med kontemplation. En sant kontemplativ människa är inte mindre intresserad än andra av vad som pågår i världen, utan snarare mer intresserad och också mer bekymrad. Är inte detta något att vara uppmärksam på även i dagens individualistiska konsumtionssamhälle som också färgar av sig till exempel på uppfattningen om retreater? ”Åk bort på retreat och ta hand om dig själv!” är ett vanligt budskap. Även om det ibland kan vara nödvändigt att dra sig undan vardagens krav, är alltså ett av kännetecknen på äkta kontemplation ett öppet sinne utåt mot andra, inte instängdhet i ens egen lilla värld.

Thomas Merton hade varit novismästare i sitt kloster. Han visste något om de unga amerikanska män som sökte sig till dåtidens klosterliv, vilket i och för sig var expansivt och blomstrande. Men trots detta var Merton inte övertygad om 1950-talets monastiska institutioner som plantskolor för kontemplation. En av anledningarna var att ynglingarna som sökte sig till klosterlivet saknade en mänsklig psykologisk och kulturell förberedelse för den sortens liv. De var mest intresserade av att titta på tv! Åtta gånger av tio lämnade de novitiatet efter några månader. En annan anledning var den aktivism som blivit förhärskande i klostren. Den fab-riksliknande verksamhet som där rådde kunde knappast gagna kontemplation, enligt Mertons uppfattning. Däremot hade han en framtidsvision om ett kontemplativt liv ”i världen” och förväntade sig här mycket av Jesu små bröder (av någon anledning nämns inte Jesu små systrar, och den gemenskap som respektive grupp ingår i översätts med ”församling”, fastän det här rör sig om en katolsk ”kongregation”). Även om just Jesu små bröder inte fått det stora genomslag som Merton hoppades är de tillsammans med Jesu små systrar en av många kontemplativa grupper ”i världen” idag. Hit får också räknas ordnarnas lekmannagrenar. Mertons vision av en mer flexibel typ av kontemplativt liv vid sidan av de klassiska monastiska institutionerna har alltså åtminstone delvis blivit infriad.

Vad Thomas Merton tänkte om kontemplativ erfarenhet för ett halvt sekel sedan har relevans också idag. Den inre erfarenheten är, trots en del krångliga resonemang, en läsvärd bok om sund kontemplation.

Publicerad 2008 i nummer 5

No related posts.

Ödesdag för SSPX. Förhandlingar in i det sista

UJ — Tue, 15 May 2012 21:04:20 -0700

På förmiddagen i dag, onsdagen den 16 maj, hålls ett sista rådslag i Vatikanen, ett så kallat Feria quarta-möte (”onsdagsmöte”), rörande frågan om en möjlig försoning mellan påvestolen och det traditionalistiska Piusbrödraskapet, SSPX. Efter dagens överläggningar återstår det sedan bara att invänta påvens beslut i frågan.

Överläggningarna hålls i Troskongregationens palats och de som deltar i mötet är en krets av kardinaler och biskopar som är direkt knutna till Troskongregationen och till den särskilda kommission, Ecclesia Dei, som har skött samtalen mellan Vatikanen och SSPX, samt ytterligare ett antal särskilt inbjudna biskopar vars ställningstaganden påven önskar få som underlag för sitt kommande beslut. Bland de inbjudna finns den franske kardinalen Jean-Pierre Ricard, ärkebiskop av Bordeaux, och kardinal Christoph Schönborn, ärkebiskop av Wien.

Mötesdeltagarnas uppgift blir att ta ställning till innehållet i en text vars innehåll än så länge inte är offentligt bekant – en så kallad läromässig praeambel – med betingelserna för ett kyrkorättsligt inlemmande av SSPX i den katolska kyrkan. Innehållet i praeambeln har modifierats in i det sista. SSPX:s ledare, biskop Bernard Fellay, anlände till Rom under det gångna veckoslutet och har själv förhandlat direkt med medlemmar ur kommissionen Ecclesia Dei om olika detaljer i praeambeln. Bland annat lär samtalen ha gällt förståelsen av kyrkans traditionsbegrepp. Samtalen uppges ha förts i en välvillig atmosfär och ha lett fram till ett positivt resultat. Det är alltså denna alldeles nyputsade version av praeambeln som Feria quarta-mötet i dag ska ta ställning till. Initierade Vatikankännare tror att förmodligen kommer en majoritet av deltagarna att rösta ja till texten.

Men mötesdeltagarnas uppgift blir inte bara att avge en gemensam rekommendation till påven. Var och en av deltagarna ska dessutom skriva en egen text med skälen för sitt ställningstagande, som sedan ska överlämnas av Troskongregationens chef kardinal William Levada personligen till påven Benedictus XVI, tillsammans med resultatet av den gemensamma omröstningen.

Påvens beslut väntas bli offentliggjort innan maj månads utgång. Men även om det blir en försoning med SSPX, så innebär det inte automatiskt att hela gruppen därmed hamnar inom den katolska kyrkans hank och stör. Som Signum.se tidigare har rapporterat finns det ett betydande motstånd mot en försoning med Rom inom delar av SSPX. I synnerhet har gruppens övriga tre biskopar, inklusive Förintelse-förnekaren Richard Williamson, tydligt sagt att de inte stöder Fellays linje gentemot Rom. Hur mycket som faktiskt skulle kunna uppnås genom en kyrkorättslig regularisering av SSPX förblir en öppen fråga, eftersom gruppen sannolikt spricker om Fellay lyckas uppnå en försoning med Rom.

Mer bakgrundsinformation finner man i John L Allans artikel Cold feet in match between Rome and Lefebvrists

Red., 2012-05-16

No related posts.

Äldste biskopen i världen har avlidit

FHE — Tue, 15 May 2012 07:02:47 -0700

- FHE - 15 maj, 2012 i Nyheter ·

Den äldste katolske biskopen i världen har avlidit. Biskop Antoine Nguyen Van Thien, från Vietnam, avled i söndags i en ålder av 106 år i Nice, Frankrike, enligt Vatikanens tidning L’Osservatore Romano.

Sydvietnamesen Antoine Nguyen Van Thien föddes den 13 mars 1906 och vigdes till präst 1932 och upplevde inte mindre än nio påvar under sin livstid.

Påven Johannes XXIII utnämnde honom till biskop i Vinh Long i Sydvietnam år 1960. Efter en svår ögonskada under Vietnamkriget lämnade Nguyen Van Thien 1968 ledningen för stiftet och blev istället titularbiskop i det tidigare italienska stiftet Spello.

Den äldste nu levande biskopen är Francis Hong Yong-ho från Pjöngjang i Nordkorea. Han är 105 år gammal och fyller 106 år den 12 oktober. Sedan 1985 levde han i Nice.

Kathpress 2012-05-12

No related posts.